Navigering
(0)

Dag 2, min första kärlek

Ja, idag ska jag då skriva om min första kärlek. Jag vet inte riktigt vart gränsen går åldersmässigt för att räknas som kärlek, men jag tar den som räknas för mig.
Det var i typ 3. Jag gick på ardalaskolan, som ligger mellan skara och Lidköping. Hon hette Amanda, och hon var den finaste tjejen jag någonsin hade sett. Alla andra blev kära i pojkarna i klassen, frågade chans, körde lite ryska posten och sån skit. Det enda jag ville få handtag famntag klapp eller kyss av var Amanda. Men jag vågade inte säga det till någon, för jag var rädd att hon skulle få veta det, och om hon inte kände likadant skulle jag dö för att det var så pinsamt. Jag tänkte aldrig på att någon skulle reagera på att det var just en tjej jag var kär i, det kändes helt naturlig för mig. Men Amanda Amanda Amanda. Jag kollade på henne i korridoren, på rastgården, matsalen om jag såg henne där. Hon var som en ängel i mins ögon. Jag minns hur hjärtat dunkade fortare när hon var nära, och när hon pratade med mig så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga och blev ganska blyg. I slutet av 3:an flyttade jag till gran canaria, och flyttade hem i typ, i slutet av 5:an någon gång, då bodde jag hos min bror i Göteborg för mamma hade inte flyttat hem till Sverige än. Sen sp flyttade vi till vara, det blev bråk hemma, mamma fick för sig att de skulle flytta till Fidji och jag vägrade flytta med, så jag flyttade till pappa i skara, och gissa vem som gick på skolan? Underbara Amanda. Jag trodde hjärtat skulle stanna när jag såg henne i korridoren. Hon var ännu finare än någonsin. Hon visste ingenting förrens jag berättade för henne i typ 9:an någon gång. Vi höll på lite med varandra, men det var mycket som kom emellan, jag hade varit kär i henne så länge, att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Nu idag är Amanda en av mina närmsta och bästa vänner, och jag älskar henne av hela mitt hjärta. Vi kan prata om precis allting och båda är lika knäppa och knasiga har samma sjuka humor, och får varandra glada när vi är nere. Tack för att du finns mitt fina hjärta, du är guld värd <3

2012-02-11 @ 22:57:13


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Trackbacks