Dag 3, mina föräldrar
Mina föräldrar heter Annelie och Göran. Mamma är 48 och pappa 51. Typ. Känner att jag har bra koll på mina föräldrar... Jag har bott hos mamma sen jag var liten, hos pappa ibland på helger och något lov. Mina föräldrar bråkade rätt mycket under min uppväxt, de skiljde sig när jag var typ runt 2-3 någon gång. Ni som har föräldrar som separerat vet hur jobbigt det är när ens föräldrar bråkar, och man vet inte riktigt vilken sida man ska stå på. Mamma och pappa träffades när dom var runt 14 års åldern. De fick min äldsta bror när mamma var 17. Mamma är förtidspensionerad pga sin reumatism och fybromylagi, som är led-och mjukdels sjukdom. Pappa jobbar på restaurang och på helgerna säljer han korv till alla fyllerister som är ute och dansar nätterna igenom hela helgerna. Åh, det var verkligen svårt att skriva om sina föräldrar, man vill ju inte göra någon av dem ledsna om de läser det här, vilket jag vet att dem gör. Mamma har tre barn, mig och mina två storebröder, pappa har mig, mina storebröder, och två småbröder och en lillasyster. Sedan har jag även 3 syskon till, två systrar och en bror. Mamma har även typ, hundra syskon. haha nej men seriöst har hon fett många syskon, varav en, min morbror, blev mördad strax innan jul. Pappa har två syskon, en syster och en bror. Hans bror har han ingen kontakt med, och jag vet inte riktigt varför. Min mormor dog när mamma var liten, så henne fick jag aldrig träffa, dock har jag världens underbaraste e extra mormor, som jag trodde var min mormor tills bara för något år sedan. Har även världens underbaraste morfar som jag älskar. Älskar mina morföräldrar extremt mycket, för dem har alltid funnits där för mig när det har varit bråk hemma hos mamma eller pappa. Min farmor och farfar kommer jag knappt ihåg. Jag träffade dem nästan aldrig, bara när jag var pytteliten och mamma och pappa fortfarande var ihop. När jag bodde på Gran Canaria så fick jag eta att min farmor hade dött, men inte förrens ett halvår efter det hade hänt. Min farfar träffade jag strax innan han dog. Jag, mamma och min bror åkte till hemmet han bodde på. Han var så liten och tanig, satt i rullstol och kunde knappt prata. Min farfar hade alltid varit en stor bastant man, men personen som satt i den rullstolen gick knappt att känna igen. Han grät, och gud vad han grät. Han kramade mig och mamma och ville aldrig släppa taget om oss. Han var så glad, under hela tiden vi var där kunde han inte sluta att gråta. Några månader efter vi varit där dog min farfar. Jag fick inte gå på hans begravning, och det gjorde mig så sjukt ledsen. Jag grät i flera dagar. Jag ville ta ett sista farväl av honom. men det fick jag inte. Min mamma, hon är en sån där riktig bullmamma. Mjuk och gosig, glad jämt, och det står nästan alltid mat färdilagad när man kommer innanför dörren. Hon är lite hönsmamma också, nervös och rädd för allt. Hon kan även inte sluta att lägga sig i andra barns liv. Herregud, när vi är flera familjer som åker och badar på somrarna kan man tro att alla ungar är hennes, för hon springer runt och hönsar, och tar hand om alla. Jag älskar min mamma, även om vi inte funkar ihop ibland. Hon kan inte sätta sig in i mitt huvud riktigt, hur man mår, förstå hur jag tycker och känner. Hon blir mest arg. Jag tror att hn inte riktigt vet hur hon ska göra, eller hantera situaitonen. Oavsett så älskar jag henne, även om jag inte alltid visar det. Nej u ska jag gosa med min pojk och mina små älsklingar. Ses imorgon. Puss och Kram / Tintin
2012-02-13 @ 23:57:12
